Milde himmel...

...jag tror jag jobbar ihjäl mig. Ingen tackar mig om jag nu skulle råka göra det. Å arg blir jag på mig själv som tar på mig för mycket arbete. Jag som brukar vara så duktig på att hålla ansvaret för arbetsfördelningen borta från mig själv när det är mycket att göra. Jag gör så mycket som normalt förväntas av mig och sedan får resten vara. Har jag dessutom påpekat för diverse personer i arbetsledande ställning att jag inte hinner med allt som kommer in och inget görs åt det så är det inte mitt fel om ledtiderna blir utdragna.

Nåväl, jag fick en inbjudan till AZ:s bolagsstämma i London idag med posten. Det skulle väl i och för sig vara kul att åka till London men knappast för att gå på bolagsstämma. Då vill jag göra annat.

Igår hade vi det i förra inlägget nämnda öppna huset i MK-lokalen. Det var kul och jag hade väl precis den framgång jag trodde att jag skulle ha. Jag och en annan konsult gick efter halva tiden för att köpa mat hos "arga tanten" (jag hade ingen aning om att hon kallades för det men jag förstår varför) När jag skulle få min mat gick hon runt disken och konstaterade att jag hade kjol på mig. "Du har kjol. Fint." Jag tackade men fattade ingenting. Min konsultkollega däremot höll på att bita av sig tungan och talade om för alla sedan att jag hade fått en komplimang av "arga tanen". Alla tappade hakan och konstaterade att hon måste ha varit på väldigt bra humör. Kul!

I söndags bröt jag av en nagel väldigt illa. En bit av nagelbädden är blottad och det gör så ont så ont. Idag har jag gjort mitt bästa för att skydda med plåster men det är inte så lätt alla gånger. Tänk vad ett långfinger är användbart. Å jag som trodde att det mest bara hängde med, förutom när man använder sig av tangentbord eller spelar något instrument.