...är jag inte ensam skyldig till. Äldsta dottern Erika var hemma på påsklov. Det var trevligt att ha henne här. Hon fick nyttja gästrummet som sitt. Där står även min dator. Hon läste till en hemtenta och så fort jag satte mig för att jobba lite framför datorn så ville hon ha med mig i diskusion om vad något betydde. Det var visserligen roligt att få äran att hjälpa till men jag tror dessvärre inte att jag var så mycket till bollplank. Jag slog nästan knut på min hjärna för att förstå vad som stod i hennes böcker. Nåväl, så kom det sig att det inte blev något blogginlägg på hela långa veckan. Man måste ju prioritera...
För min egen del blev det något lugnare på jobbet. På tisdagen fick jag dessvärre tråkiga nyheter från Nya Zeeland. Anne, frun i den familj jag känner, hade dött. Det är bara några veckor sedan hon gav upp sin kamp mot cancern och accepterade att hon var döende. Det går fort när man inte orkar kämpa längre. Det har jag sett förr. Jag antar att man aldrig är riktigt förberedd på dödens framtåg oavsett den är väntad eller inte. Den kommer alltid olägligt.
Förövrigt har det framkommit att mitt förra inlägg innehöll en otydlighet. Jag var ju så glad åt mina nya tvättlappar i grönt och rosa som jag skulle inviga på måndagen. Tvättlapparna är i frotté och skall användas på mina MK-klasser och inte till något annat. Just denna måndag skulle jag ha en make up-modell. Hon sa återbud och jag blev sur. Återigen tas inte min tid på allvar. Jag måste göra något åt mitt sätt att boka tider så folk förstår att man stjäl tid av mig om man struntar i att komma eller sätter något annat framför. Jag har en stark känsla av att den tid jag erbjuder inte tas på allvar bara för att den inte kostar något att boka.
Det visade sig vara fler som inte kunde närvara så det blev jag och Malin, min sales director, som var på lokalen ensamma igen. Så slutade kvällen bra i alla fall för jag fick återigen 2,5 timmes personlig coaching. Malin gav mig en utmaning som jag fick stora skälvan av att bara höra men ack så nyttig. Jag ska ge personer jag inte känner komplimanger. En om dagen. Jag har inte lyckats så himla bra hittills men nu i veckan ska jag skärpa till mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch Mona, vad taskigt att folk har ingen respekt för andras tider. När Magnus bodde på landet då ordnade han då och då stora fester, med massor med olika lekar och andra roligheter. Han bjöd folk men precis innan festen så ringde en del och lämnade återbud. Det förstörde för Magnus som hade planerat mycket. För att göra något åt saken så började han ta betalt i förskott. Jag tror att det var 50 kr. Tillräckligt lite att ha råd med det och tillräckligt mycket att inte backa ur.
Lycka till med din uppgift!
Kram!
Jag får ju inte ta betalt men lika fullt tror jag att det är där skon klämmer. Bra att Magnus fann ett sätt som fungerade. Jag har fått en del användbara tips från min sales director så det ska nog ordna sig. Kul att ni fick ordning på datorn.
Kram / Mona
Det är fruktansvärt oförskämt att bara dra sig ur! Jag gillar dock utmaningen du fick! Vi behöver sådant.
Vi behöver dessutom en middag/fika du och jag, nu när jag kommit hem till verkligheten igen :)
Till Hanna:
Tjena powerkompis! :-) Välkommen hem igen. Jag misstänkte att du kommit hem nu för det låg ett vykort i min brevlåda idag och sådana brukar dyka upp när resenärerna är hemma igen från sina resor. Klart vi ska ta en fika. Fattas bara. Eller kan du rent av komma hit på middag? Jag ringer imorgon så får vi bestämma då.
Kram / Mona
Skicka en kommentar