Jag har verkligen...

...undrat varför jag hade den där lyxkänslan när jag var ledig. Jag bara städade och gjorde tråksaker. Ändå var det så otroligt skönt. Det jag har kommit fram till är att det måste ha att göra med tid. Jag fick loss en massa tid jag inte hade haft om jag hade jobbat och hade helt plötsligt tid för att göra de där sakerna, i min takt. Å så hade jag tid att göra det ordentligt. I största allmänhet så deltar vi i det här stressiga samhället av bara farten. Till och med när vi är lediga, dvs inte är på jobbet, är vi jämt på väg någon annanstans. Att bara vara i nuet existerar inte. Visst är det kul med fart och fläkt men vi behöver också den där stunden av stillhet när det inte händer ett endaste något för att må bra.


Ju mer jag tänker på hur mitt liv ter sig desto mer fundersam blir jag om det här verkligen är rätt. Hur vill jag ha det? Hur vill jag leva? Jag är faktiskt ganska klar över det, när jag tänker efter så vet jag ju. Jag ska bara få till en plan över hur jag ska gå till väga för att kunna åstadkomma det.

Jag är sååå...

...nöjd!!! Jag har fått så mycket gjort dessa få dagar jag varit ledig. Det känns som om det var evigheter sedan jag gick till jobbet men imorgonbitti är det dags, för tre dagar. Sedan är det ledigt i fem igen. Hurra! Jag behövde den här ledigheten. Att bara få skrota på här hemma. Deklarationen med tillhörande papper är inlämnat till revisorn (nästa år ska jag inte vara ute i sista sekunden), jag har städat (det är jättefint överallt utom källaren som fortfarande är kvar), jag har krattat och städat i trädgården också och klippt gräsmattan. Jag hann till banken också och äntligen kan jag säga bye bye till CSN. Jag ska aldrig mer ha med dem att göra. Å så gick duschrumsfläkten sönder. Eller sönder och sönder. Den vägrade att stänga av sig. Det var väl ingen panik men en ny behövdes och det hittade min kära fästman på Biltema. Trevlig och hjälpsam som han är så hjälpte han mig att installera den också. Jag är som sagt mycket nöjd med denna ledighet. Å så gick jag över till sommartid igår för då ställde jag fram trädgårdsmöblerna. Mina tomatplantor som bor i vardagsrummet har fått komma ut om morgnarna och in igen på kvällarna. Vi får väl se hur det blir med det nu när jag ska jobba. Jag vågar inte plantera ut dem eller låta de stå hela natten ute. Det är trots allt bara april än och än kan det bli kyla både på dagar och nätter.


För övrigt funderar jag som bäst på hur jag ska lösa en delikat fråga. Det finns många vägar att gå och min natur är ju av det lite försiktigare slaget. Därför vågar jag inte riktigt ta det stora språnget, än, trots att jag vet att det skulle generera en hel rad bra förändringar i mitt liv. Jag letar efter en lösning där jag kan förändra lite i taget. Det kommer att ta längre tid men ge mig mer trygghet längs vägen.

Det är verkligen...

...uselt av mig att inte uppdatera er med mitt liv och vad som händer i det. Men så blir det ibland. Ge er till tåls för "plötsligt händer det" som nu till exempel.


Från försmak på våren har vi nu så gott som full sommar dessa dagar i slutet av april. Det är verkligen jättehärligt. För ca två månader sedan skickade min chef ut en påminnelse om att ansöka om ledigt i påsk om vi ville ha det. Jag var som vanligt ganska sent ute men hade egentligen inga aktiviteter inbokade så jag lät chefen välja om jag skulle vara ledig före eller efter påsk. Hon valde efter så nu har jag några dagars semester som jag bara ska njuta av.


Påsken påbörjades i Järna. Vi åkte till Hanna på långfredagen och tittade till dem. Vilken härlig tillvaro de har! Hönsen strövar fritt på tomten liksom Putte-hunden och barnen är mitt i allt ihop. Kan det bli mer harmoniskt? På lördag åkte vi in till Stockholm och flanerade än en gång. Jag hade helt fel skor på mig vilket resulterade i mycket onda fötter innan vi var hemma. Vill man vara fin så får man lida pin, som det heter. På söndag åkte vi till Rommetravet och spelade på hästar. Inte en enda krona drog jag in på banspelet. Det har aldrig hänt förr. Det märks verkligen att jag inte ägnat mig åt några travanalyser den senaste tiden. Däremot fick vi in två stycken 5:or på V75 á 131 kr. Dessa pengar åkte vi till MAX och "festade" upp. Igår tog vi det bara lugnt. En tur in till Ludvika och svärfar. Han är betydligt piggare men inte riktigt sitt gamla jag än. Därefter blev det en cykeltur på dryga milen. Idag har jag åkt hem från Smedjebacken. Det är lika trist som vanligt men jag har massor att ta tag i här hemma.


Till sist, för någon månad sedan köpte jag en vacker rosa tyginklädd skrivbok. Jag kan bara inte bestämma mig för vad jag ska skriva i den. "Mina bästa recept" låter så tråkigt. "Viktiga milstolpar", då blir det nog inte så mycket skrivet. Kanske jag helt enkelt skulle fylla den med det kaxiga innehållet om "Vägen till min första miljon"?

Försmak på våren!

Det är verkligen härligt! Vi åkte in till Stockholm igår och flanerade lite. Jag förslog att vi skulle utforska Kungsholmen istället för Vasastan och Östermalm som vi brukar. Det blåste men de var skönt i luften. Vi började på Fridhemsplan och arbetade oss sedan mot Kungsbron och över den. Gick Drottninggatan norrut i hopp om att hitta ett café med några lediga stolar. Vi hittade ett Bäckerei, ett tyskt café/bageri men influenser från 40-talet. Det var kul! De flesta som handlade tog med sig sina bakverk så det var bara vi och två till där. Lugnt och skönt! Sedan fortsatte vi och vi hittade butiken BoConcept.com, en dansk möbeldesignbutik. Jag föll pladask för ett köksbord. Iläggskivan ligger i, under bordet så det är väldans enkelt att snabbt göra det större. Ett sådant behöver jag. Det kostar 11 000 kr så jag får spara lite. Jag har inte glömt kökslampan jag hittade i vintras för 2000 kr. Den känns överkomlig i jämförelse. Men jag behöver verkligen ett nytt köksbord. Det jag har har jag haft sedan jag flyttade hemmifrån när jag var 18 år. Det är 32 år sedan. Vi kan väl vara överens om att det är avskrivet nu.


När vi nu ändå pratar pengar så kan vi väl fortsätta med det. Jag hade lönesamtal i fredags. Att jag blev nöjd är väl en lätt överdrift men förslaget till ny lön var ändå inte tillräckligt dåligt för att sätta igång min kreativitet. Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt.


Å för er som undrar, dopet av lilla Lova gick galant. Hon skötte sig utmärkt (hur skulle hon ha kunnat gjort annat?) och mina andra barnbarn Nora och Felicia skötte sig exemplariskt som publik. Vilken underbar familj jag har! Å vad lyckligt lottad jag är som får ha dem nära mig!

Det hade inte...

...lugnat ner sig alls. I förra veckan fick jag av Telia reda på att ett kontantkort registrerats i mitt namn. Det underliga var att Telia inte kunde ta bort registreringen, bara göra den hemlig så inga sökningar skulle ge någon resultat. Jag pratade med polisen igen och bad dem skicka originalanmälan till mig. Den har jag inte fått och jag behöver den för att kunna spärra mig på bla UC. Det här suger verkligen musten ur mig! Då ska man ha för ögonen att det här ändå är ett indirekt brott som jag är utsatt för. Hur ska det då inte kännas för sk "riktiga" brottsoffer. Huga, vill inte tänka på det. Kära Gud låt mig aldrig bli det. Det räcker som det är nu.


När vi ändå pratar pengar så var jag på banken och pratade lån. Jag vill baka in mitt CSN-lån i bolånet. Det verkar gå vägen. Jag kommer få mer pengar i plånboken. Det känns skönt.


Annars så består livet mest nu om förberedelse inför lilla Lovas dop imorgon. Mamma och jag har bakat och bakat. Mest mamma men jag har bakat lite idag i alla fall. Å inför mammas och pappas ankomst fick jag äntligen tummen ur med städning. Jag har inte städat sedan innan jul. Det var rejält skitigt här. Jag vill aldrig mer ha det så. Nu är det fint igen. Då känner jag att jag får tid till att göra annat. Det är härligt!

Det verkar ha...

...lugnat ner sig med låneansökningarna nu. Jag har inte fått en enda beviljad låneansökan som jag själv inte ansökt om denna vecka. Det kanske är över nu, med betoning på kanske. Det enda som väl skulle kunna återstå är väl om någon obetänksam handlare har beviljat kredit och jag får påminnelser om betalningar som jag inte gjort mig skyldig till. Det återstår att se.


Jag är mol alena i huset. Äldste sonen är på sk bildningsresa i Turkiet. Ja, det stod så i foldern där erbjudandet om resan fanns. Det var billigt och han och fyra andra grabbar nappade. Nu åker de omkring i buss i Turkiet och tittar på sevärdheter. Jag hoppas de har trevligt.


I och med att jag är alldeles ensam så styr jag min tid själv och kan verkligen göra vad jag vill. Jag vet att jag kommer ha svårt att laga ordentlig mat. Jag vet att det är lätt att bli sittande vid tv:n eller datorn och att jag inte får någonting gjort. Det blir ett slags vakuum i mitt liv när jag helt plötsligt inte har någon familjemedlem hemma. Livet blir inte på riktigt hel enkelt.


Igår hade jag och Martin, som i vanlig ordning varit här över helgen, planerat att gå på Vårsalongen och efter det ta en lagom långsam promenad från Djurgården till Gamla Stan där vi hade bokat bord på Stortorgskällaren till kl 17. Nu blev det inte riktigt så. Vi blev försenade så vi struntade i Vårsalongen och steg av på Stockholm Södra och tog en promenad i långsam takt mot Gamla Stan från andra hållet istället. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll. Vi kom till Stortorgskällaren och det visade sig vara ett smart drag att boka bord så tidigt. Vi kunde äta i lugn och ro och så gott som i fred. Underbar mat! När vi sedan gick så var det full rusch. Folk fick till och med vända i dörren för det var fullbokat. Sedan gick vi i sakta mak till Södra stationen igen och tog tåget hem. Varför slog vi på så stort då? Jo, vi firade våra första sju år som förlovade. Det har varit fina år och vi har upplevt så mycket. Må de nästkommande sju åren bli lika fina och innehållsrika!

Stulna personuppgifter :-(

Jag fick ett brev från ett kreditgivningsbolag. Eftersom jag inte ansökt om något lån betraktade jag det som ett reklamutskick där man erbjuder sig att låna mig pengar till hög ränta och tänkte därför slänga brevet i pappersinsamlingen oöppnat. Tur som var så sprättade jag kuvertet och där låg till min förvåning en beviljad låneansökan på 6000 kr. Mitt namn, mitt personnummer, min adress men en e-postadress och ett telefonnummer som inte var mitt samt ett kontonummer i en bank som inte heller var min. Klockan var för mycket för att jag skulle kunna ringa företaget så jag skrev ett mail istället för att få reda på vad som hände och tala om att jag inte ville låna några pengar av dem. Dagen efter ringde jag och bolaget hade redan pga mitt mail hunnit registrera ärendet som ett misstänkt bedrägeri. Man uppmanade mig att polisanmäla händelsen och bad mig även hålla koll på posten eftersom sådana här personer ofta ansöker på flera olika ställen samtidigt. Då började jag gå igenom vad som kommit till mig de senaste dagarna inte bara brevledes utan även som e-post och sms. Jag ringde polisen som tog min anmälan. När jag kom hem från jobbet låg ytterligare en beviljad låneansökan i brevlådan. Jag har störredelen av den gångna arbetsveckan ägnat timmar åt att ringa kreditgivningsbolag, bolag som ger information som kreditupplysning, bolad som ger sms-lån och sådana som gör det möjligt för folk att handla både i butiker och på nätet för pengar de inte har. På samtliga ställen har jag blivit mycket vänligt bemött och de har spärrat mina personuppgifter. Någon har alltså använt sig av mina personuppgifter för att försöka låna pengar eller handla varor både i butiker och på nätet. Jag känner mig kränkt, ledsen, arg. Jag lekte med tanken på vad som skulle kunna hända om jag skulle råka stå bakom denna någon i en kassakö. Jag är emot våld men jag kom fram till att det nog var bäst att någon annan person kom emellan mig och denna någon. Förmodligen skulle jag vara så rasande att jag nog inte vill tänka på följderna.


Detta har upptagit mycket mental kraft trots att jag verkligen försökt att inte låta mig uppslukas. Det är bara att be en bön om att den här personen nu har använt mina uppgifter klart och jag tycker faktiskt att det finns så pass mycket uppgifter hos polisen att de inte ska vara så himla svårt att spåra för dem. Sedan återstår bara att skicka kopia på anmälan till alla ställen som gett kreditupplysning om mig så dessa tas bort. Det är inte bra att ha en massa förfrågningar på sig. Usch så det här har ställt till mitt liv!


För att nämna något positivt så gläds jag åt att tre av fyra orkidéer här hemma blommar, bara sådär.