Vi närmar oss...

...julen med allt vad det innebär. Varenda år tänker jag att nästa jul ska jag förbereda si och så för det hinner jag inte nu. Vad är det egentligen jag inte hinner? Jag har en massa önskningar om glöggmingel och julpyssel som aldrig blir av. I onsdag hade jag i alla fall Lotta här på middag. Det är alltid kul att träffa henne. Det som är viktigast med julen är väl ändå att få träffas. Att ta sig tid att hinna med, att sitta ner med någon och lyssna på vad den har att säga. Medmänsklighet helt enkelt. Visst ska vi väl ha det resten av året också men jag tycker att just vid jultid så blir det så extra påtagligt vad vänskapen betyder. Vi var överens om att vi måste träffas oftare. Jag tror faktiskt inte att det var något som vi bara sa utan faktiskt också menade. Jag tyckte vi skulle boka ett datum redan nu i januari för annars blir det inte av. Vi bor så pass nära varandra att vi skulle kunna träffas minst en gång i veckan. Det gör vi inte. Det blir några gånger om året.

Annat som jag gillar med julen är att jag får pynta fint. Jag får ta fram alla julsakerna och det gör jag verkligen. Å så får jag baka pepparkakor. Varje år får jag för mig att jag ska göra en hel by i pepparkakor. Redan efter ett halvt hus brukar jag börja undra varför jag gav mig i kast med projektet. Det här året har jag bestämt att göra annorlunda. De senaste två åren har präglats av bebisar, nytillskott i familjen i form av barnbarn eller systerbarnbarn. Jag ska baka en pepparkaksbarnvagn. Delarna är klara så det är bara monteringen kvar. Jag gruvar mig lite. Men om jag inte försöker så blir det ingenting alls.