...bitter! Det ligger liksom inte riktigt för mig. Å så blir man så butter om man är bitter. Jag tycker om att vara glad och positivt. Livet är enklare så. Därför har jag nu lagt förra inläggets "förvåning" bakom mig och blickar framåt. Det finns väl en mening med detta också, tänker jag. Å jag tror jag funnit den meningen. Jag ler vid tanken. Alla tecken på vad jag ska göra skriker åt mig. Det har de gjort länge men jag har inte riktigt lyssnat eller vågat tro på det. Nyfiken i en strut? Det får gå ett tag till. Ge dig till tåls så länge. Jag kommer att skriva om det i en annan blogg men först vill jag veta att jag verkligen har något att säga. Nog om detta.
Min stackars gräsmatta har äntligen fått lite omvårdnad. Jag hann klippa den innan regnet. Bensinen från i fjol räckte precis. Förmodligen klippte jag det sista på bara ångorna. Det tog en timme och sedan fick jag kliva in i duschen.
Nu håller jag på att baka både bröd och en tarte med kessella, jag marinerar fläskfilé till kvällens grill och ska snart börja göra iordning för potatisgratängen. Hujedamig vad jag är flitig, på Mors Dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, nu blev jag nyfiken! Men jag får väl ge mig till tåls... För det är ju verkligen min grej, att vänta :-/
Hahaha, jo du får allt öva på att vänta nu. Men jag tror du innerst inne vet i alla fall, om du tänker efter riktigt ordentligt. Var rädd om dig! Kram
Skicka en kommentar