"Operation dödstädning" är inledd!

Ja du läste rätt. Om du händelsevis inte vet vad en dödsstädning är för något så ska jag strax förklara. Jag har under årens lopp samlat på mig en massa saker som inte är till någon nytta och som därför behöver rensas bort. På grund av alla dessa saker och skräp så har ordningen här hemma blivit minst sagt obefintlig. Plåstrena ligger i syskrinet, vitaminer bland kastrullerna, skruvar och spikar i små burkar lite här och där...Ja du förstår säkert. Här behövs en grundlig genomgång. Samtidigt behöver man förbereda sig för en sådan här sak för har man väl börjat får man inte sluta förrän man är färdig. Därför är det viktigt att bestämma i förväg hur mycket man ska ta åt gången. Jag började med en hylla i en av köksskåpen. Där hittade jag en massa roliga saker jag inte visste att jag hade. Alster som mina barn har gjort i form av både tecknigar, slöjdsaker och författarförsök. En underbar bok hittade jag som Hanna hade skrivit när hon var liten och säkert jätteförbannad på någon lärare. Språkvalet var sådant att jag tror att hon kommit på kant med någon vuxen i närheten. När jag var klar med den hyllan hade jag fyllt en liten kartong med små saker som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag kan inte slänga saker som barnen har gjort men nu är det i alla fall sorterat och upp i skåpet ska det inte mer. Genom att ta bara lite åt gången tar det visserligen en faslig tid men det fina är att man inte hinner ledsna och allt blir ordentligt gjort. Nästa gång blir det hyllan under.

En vecka senare...

...känns det som att jag tappat allt vad arbetslust heter. Jag vill ingenting och jag gör heller ingenting. Jo, någonting gör jag men det räcker gott och väl att jag går till jobbet och sedan är jag fasligt trött när jag kommer hem. Nåväl, igår gjorde jag faktist någonting utöver att jobba och som jag ville. Jag och Martin var på Moderna Museet och tittade på Picassos målningar. Sedan tittade vi på övriga utställningar. Jag har lite svårt för mycket av den moderna konsten. Den säger mig liksom ingenting, väcker ingenting i mig förutom ett enda stort JAHA när jag tittar på den. Sedan finns det förstås några verk som jag faktiskt tycket om också...

Efteråt gick vi till Arnos Konst och Martin köpte sin Bengt Lindström som vi efteråt fick hjälp att frakta till Centralen. Det var måttligt med folk på tåget så det gick bra att forsla den vidare.

Idag har jag plockat bort julen. Det är så vemodigt varje gång som stjärnorna och ljusstakarna ska ner i lådorna igen. Jag tycker verkligen att det är fint med alla juldekorationerna. Nu får jag grunda för nästa jul. Det ska bli intressant att se hur och var den kommer att firas.

Nytt år, nya...

...tag! Det gamla året ligger bakom oss och det är dags att fundera hur jag vill att detta år ska bli. Nåja, det tål att tänkas på ett tag till. Många gånger bestämmer jag mig alltför lättvindigt för både det ena och det andra. Ett löfte som jag borde kunna hålla är att inte ägna fullt så mycket tid till Spindelharpan som jag brukar. Bäst är väl att inte börja alls för det är så lätt att fastna. Det går på tok för mycket tid och kvällarna blir lätt för sena.

Alltför många gånger har jag även bestämt mig för att "dödsstäda" mitt hus. Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur mycket som andra skulle behöva gå igenom om jag dog. Så min förhoppning är att jag är klar med det när året är slut. Men jag lovar inget...

Igår åkte jag och fästmannen in till Stockholm för att bara flanera omkring. Vi gör inte det så ofta. Jag hittade en födelsedagspresent till Devin som fyller 4 år i mars. Å så hittade jag en bok om kulturella vandringar på Söder och en bok om Botkyrka som jag ska ge bort. Vi fikade på Sandy's på Sveavägen och sedan drog vi oss bort mot Birger Jarlsgatan. Det fina med att flanera är att man kan gå andra gator än de traditionella och man hittar nya ställen. Plötsligt påmindes jag av att vi var i närheten av butiken Norrgavel. Jag hade aldrig varit inne där. Det har jag nu. Vilka möbler!!! Den som ändå hade pengar. Martin var väl inte riktigt lika begeistrad som jag. Vi har inte riktigt samma smak när det gäller inredning så det blir spännande när vi en gång ska slå våra påsar ihop. Därefter gick vi ner på Strandvägen och hälsade på Arno på galleriet. Då var det Martins tur att sucka över att han inte hade pengar. Han hade mer än mig men inte tillräckligt tillgängliga för en snabb affär.

Mest av allt önskar jag mig detta år att pengarna ska räcka och att jag får vara frisk fast i omvänd ordning. Pengar är en "braha-sak" men de är inte allt. Låt mig aldrig tappa greppet om pengars värde och låt mig inte heller förblindas av dem om jag har dem.