Idag satt hon där...

...kassörskan som jämt är så trevlig och som jag bestämt mig för att ge en av mina komplimanger. Alltid önskar hon sin kund en fortsatt trevlig dag eller kväll eller helg eller vad som kan passa. Sådant ska uppmärksammas. Den första jag konkret tänkte på när det gällde mina komplimanger var hon. I en hel vecka har jag kikat efter henne på ICA men utan resultat. Så satt hon där i kassan och jag råkade ställa mig i hennes kö. Å jag vågade säga att jag tyckte det var trevligt att hon önskade kunderna ett fortsatt trevligt dygn. Jag hoppas jag gjorde hennes dag, lite grann i alla fall.

Återigen stannade jag kvar alltför länge på jobbet. Jag måste sluta tänka "jagskabara" och faktiskt gå hem när jag har planerat att gå hem. Återigen sätter jag mig själv som nr två bakom den prestation och de arbetsuppgifter som jag är ålagd att göra. Jag måste sluta med det. Ingen tackar mig. Det enda som händer är att jag blir trött. Imorgon får mitt nya liv börja. Då ska jag göra minst en snäll sak mot mig själv varje dag. Det ska bli kul att rapportera om. Nu väntar sonen på lite ryggmassage. Efter honom står jag på tur. Det ska bli otroligt skönt.

Den senaste tidens bloggtorka...

...är jag inte ensam skyldig till. Äldsta dottern Erika var hemma på påsklov. Det var trevligt att ha henne här. Hon fick nyttja gästrummet som sitt. Där står även min dator. Hon läste till en hemtenta och så fort jag satte mig för att jobba lite framför datorn så ville hon ha med mig i diskusion om vad något betydde. Det var visserligen roligt att få äran att hjälpa till men jag tror dessvärre inte att jag var så mycket till bollplank. Jag slog nästan knut på min hjärna för att förstå vad som stod i hennes böcker. Nåväl, så kom det sig att det inte blev något blogginlägg på hela långa veckan. Man måste ju prioritera...

För min egen del blev det något lugnare på jobbet. På tisdagen fick jag dessvärre tråkiga nyheter från Nya Zeeland. Anne, frun i den familj jag känner, hade dött. Det är bara några veckor sedan hon gav upp sin kamp mot cancern och accepterade att hon var döende. Det går fort när man inte orkar kämpa längre. Det har jag sett förr. Jag antar att man aldrig är riktigt förberedd på dödens framtåg oavsett den är väntad eller inte. Den kommer alltid olägligt.

Förövrigt har det framkommit att mitt förra inlägg innehöll en otydlighet. Jag var ju så glad åt mina nya tvättlappar i grönt och rosa som jag skulle inviga på måndagen. Tvättlapparna är i frotté och skall användas på mina MK-klasser och inte till något annat. Just denna måndag skulle jag ha en make up-modell. Hon sa återbud och jag blev sur. Återigen tas inte min tid på allvar. Jag måste göra något åt mitt sätt att boka tider så folk förstår att man stjäl tid av mig om man struntar i att komma eller sätter något annat framför. Jag har en stark känsla av att den tid jag erbjuder inte tas på allvar bara för att den inte kostar något att boka.

Det visade sig vara fler som inte kunde närvara så det blev jag och Malin, min sales director, som var på lokalen ensamma igen. Så slutade kvällen bra i alla fall för jag fick återigen 2,5 timmes personlig coaching. Malin gav mig en utmaning som jag fick stora skälvan av att bara höra men ack så nyttig. Jag ska ge personer jag inte känner komplimanger. En om dagen. Jag har inte lyckats så himla bra hittills men nu i veckan ska jag skärpa till mig.

Efter en helg...

...med mycket välförtjänt vila känner jag mig någorlunda utvilad. Hur mycket utvilad jag egentligen är återstår att se imorgon då det är ny arbetsvecka.

För att få igång min MK-verksamhet på riktigt i Södertälje med omnejd försökte jag få tillstånd att ha kostnadsfria utlottningar i utvalda butiker. Utlottningarna går till så att den kund som är intresserad skriver sitt namn och telefonnummer på en lapp och lägger den i en burk. Första pris är presentkort på 1000 kr att nyttja på hudvårdsklass. Ingen av butikerna jag valt att gå till ville befatta sig med något gratislotteri. Jag tycker synd om deras kunder som inte för chansen att delta. Jag blev väldigt moloken och åkte hem. Tänkte dystra tankar på tåget. Så kom det sig att Hanna och hennes Magnus kom hem och hälsade på på kvällen. De åt middag med mig och Martin. Sedan kom hon med ett förslag som jag inte kunde motstå. Hon erbjöd sig att boka tre klasser till mig. För det ska hon få produkter för 850 kr. Bra deal! Då kändes det som att jag kom på banan igen.

På lördag var vi ut en sväng med Miss Charlstone. Det blev en tur till Södertälje till Jysk. Jag köpte nya tvättlappar i rosa och grönt. På måndag ska jag premiäranvända dem!

Milde himmel...

...jag tror jag jobbar ihjäl mig. Ingen tackar mig om jag nu skulle råka göra det. Å arg blir jag på mig själv som tar på mig för mycket arbete. Jag som brukar vara så duktig på att hålla ansvaret för arbetsfördelningen borta från mig själv när det är mycket att göra. Jag gör så mycket som normalt förväntas av mig och sedan får resten vara. Har jag dessutom påpekat för diverse personer i arbetsledande ställning att jag inte hinner med allt som kommer in och inget görs åt det så är det inte mitt fel om ledtiderna blir utdragna.

Nåväl, jag fick en inbjudan till AZ:s bolagsstämma i London idag med posten. Det skulle väl i och för sig vara kul att åka till London men knappast för att gå på bolagsstämma. Då vill jag göra annat.

Igår hade vi det i förra inlägget nämnda öppna huset i MK-lokalen. Det var kul och jag hade väl precis den framgång jag trodde att jag skulle ha. Jag och en annan konsult gick efter halva tiden för att köpa mat hos "arga tanten" (jag hade ingen aning om att hon kallades för det men jag förstår varför) När jag skulle få min mat gick hon runt disken och konstaterade att jag hade kjol på mig. "Du har kjol. Fint." Jag tackade men fattade ingenting. Min konsultkollega däremot höll på att bita av sig tungan och talade om för alla sedan att jag hade fått en komplimang av "arga tanen". Alla tappade hakan och konstaterade att hon måste ha varit på väldigt bra humör. Kul!

I söndags bröt jag av en nagel väldigt illa. En bit av nagelbädden är blottad och det gör så ont så ont. Idag har jag gjort mitt bästa för att skydda med plåster men det är inte så lätt alla gånger. Tänk vad ett långfinger är användbart. Å jag som trodde att det mest bara hängde med, förutom när man använder sig av tangentbord eller spelar något instrument.

Tänk att en fundering...

...från en mamma kunde väcka en sådan debatt som mitt förra inlägg. Visserligen var det mest den omtalade sonen som reagerat och jag tror faktiskt han med spänning(?) väntar på fortsättningen. Jag har fått kommentarer om att jag uppdaterar bloggen alltför sällan. Den senaste tiden har det varit svårt att få ork till att göra det. Mycket övertidsarbete och mycket Mary Kay-tid har uppehållit mig. Lite förkylning därtill har inte precis ökat krafterna.

Våra utländska besökare på jobbet har nu åkt hem. Jag fick aldrig tillfälle att prata "brasilianska" med dem för de kom överhuvudtaget inte till vår avdelning. Jag kan inte påstå att jag sörjer. Blotta vetskapen att jag fick förtroendet att representera provmottagningen kan jag leva länge på.

På måndag är det påsköppethus i vår Mary Kay-lokal. I måndags som var, var jag där och hjälpte till att göra i ordning. Jag höll också en miniföreläsning om fria radikaler och antioxidanter. Det var kul. Å tänk vilken sales director jag har fått i Malin! Oförtrutet peppar hon mig att gå vidare när det känns tungt. För det är ju så i vilken bransch man än ger sig in i. Det är tungt ibland. Det är då man måste kämpa vidare.