Veckan som gick...

...blev bra. Jag var lite mosig i huvudet till att börja med men jag har snälla arbetskamrater och en förstående chef. Hon, chefen hade sagt till arbetskamraterna att inte sätta upp mig på något jobb alls, jag skulle få ta det lugnt om jag dök upp. Hur som helst så fick jag tag i arbetsuppgifter som jag kan som ett rinnande vatten så det gick bra. På fredag åkte jag till Smedjebacken igen och Martin kom och mötte mig med hjälp av Tobbe. Martin och jag har bara tagit det lugnt, varit och handlat och så tvingade jag ut honom på en promenad runt kvarteret. I morse kröp vi upp i soffan framför TV:n för att se på Vasaloppet. Det är inget fel på Martin längtan efter att bli frisk. Han utryckte en önskan om att en gång till kunna köra Öppet Spår. Det är bra att ha mål framför sig. Jag önskar så att han lyckas.