Har just läst...

...klart "Infiltratören" av Lasse Wierup. Det är en skrämmande skildring av polisens arbete, hur privatpersoner värvas för att infiltrera kriminella gäng och därigenom gillra fällor som slår igen. Att brottslingar åker fast tycker jag är bra men att de här personerna som med livet som insats gör polisens jobb och sedan dessutom blir dömda för det tycker jag är för bedrövligt. Dessutom blir deras identiteter röjda i rättegångar och då väntar inte bara dom i domstol utan även av de kriminella gäng de infiltrerat. Bokens huvudperson håller sig numera gömd utomlands med ny identitet. Han kan aldrig återvända till Sverige. Han blev sviken å det grövsta av sin uppdragsgivare som för att rädda sitt eget skinn for väldigt vårdslöst fram med sanningen i rätten. Det finns en sak jag tycker sämre om än andra och det är orättvisor. Det heter att "inför lagen är vi alla lika" men så var det tydligen inte. Läs den!

Ibland får vi...

...lov att låta livet bara stanna upp ett tag. Ett telefonsamtal, en röst jag inte hört på minst 25 år fast hon lät precis som vanligt. Hon ville bara ha telefonnumret till barnens pappa. Hon hade ett tråkigt besked sa hon. Jag anade. Eftersom det var hon som ringde och inte han det borde ha varit vid tråkiga nyheter så gällde nog beskedet honom.Fick precis reda på det. Han hade druknat. Från ena stunden till den andra ändras plötligt allt. Ett ögonblick står allting still. Det är hårt att behöva bli påmind så bryskt om att livets sköra tråd så lätt kan gå av. 

Mer eller mindre...

...förkyld har jag i helgen varit i Smedjebacken. Det var dop av lilla Nellie, Mats och Fridas dotter. Det var ett fint dop med en emellanåt improviserande präst, på gott och ont. Från början talade hon till oss som att vi var ett gäng barbarer som blivit insläpade i kyrkan. Efter akten bara försvann hon. Vi ville ha med henne på bild. Jag hittade henne i sakristian. Hon verkade förvånad. Det rök om dopvattnet och jag bad en tyst bön om att prästen inte skulle vara så frikostig med vattnet på den lillas huvud. Efter akten var det fika i församlingshuset och festföremålet vandrade från famn till famn. Jag fick äran att ta 4-generationsbilder samt kusinbilder. Senare på kvällen tittade jag och Martin på DVD. "Hotdog"med Johanna Sällström i huvudrollen. Den var bra men inte så bra att jag behöver se den igen.

Allt händer samtidigt!

Jag har blivit utvald till att vara den första som får lära mig ett helt nytt, elektroniskt sätt att analysera på i min arbetsgrupp. Sedan när jag har lärt mig så ska jag lära andra. Det var förra veckan vi satte igång med det. Då jag bara skulle jobba måndag, tisdag och onsdag så hann jag mest bara nosa på ytan. Torsdagmorgon åkte jag till Göteborg för att vara med på Mary Kayseminariet. Jag hade gott om tid när jag kom fram så jag tog en promenad till hotellet. Efter att ha checkat in och ställt upp väskan på rummet samt kollat in toaletten och utsikten gick jag till Scandinavium och registrerade mig och sedan gick jag tillbaka till hotellet för en stillsam och skön eftermiddag. På rummet möttes jag av en tallrik uppskuren frukt! Det hade inte jag beställt så jag väntade på att den som levererat den skulle komma och be om ursäkt och hämta den tillbaka. Mycket riktigt knackade det på dörren efter en stund men bara för att jag skulle få en påse med lyxchoklad också. Jag frågade om det verkligen var till mig. Hon som levererade sa ja. Vilken lyx! Jag undrar fortfarande vem som hade beställt det till mig.

På kvällen var det Awards Night med Edefors Area och då kom nästa överraskning. Jag blev tilldelead titeln Miss Go-Give och fick bli eskorterad  över scenen av min Sales Director Madeleine. På mitt första seminarium blev jag också tilldelad den titeln men då hade jag valt att inte vara med på areans awards night så då missade jag själva ceremonin. I år fick jag vara med.

Dagen därpå var det seminarium med stort S i dagarna två med seminariumets Awards Night däremellan. Det är så mycket glädje och förväntan, så många drömmar som firas för att de blivit sanna och så många nya drömmar som föds. Jag är fortfarande alldeles uppfylld av euforisk lycka.

På söndag när jag var hemma igen upptäckte jag via facebook att min vän Kristina Wallinder hade premiärsöndag på sin plantskola så dit åkte jag och kom naturligtvis inte hem tomhänt. Sedan när jag var hemma igen passade jag på att ta tag i ett löfte till mig själv att ta tag i det där med flåset. Det blev en springrunda runt kvarteret. Det får räcka så länge.

På måndag var det måndagsmöte med Mary Kay och jag hade förmånen att få ha Madeleine alldeles för mig själv. Vi gjorde plan för mig. Två dagar har gått och hittills håller jag den. Igår, tisdag hade vi gästkväll och jag hade med mig min arbetskompis My. Hon fick prova produkterna och lyssna till Christina Edefors, denna fantastiska kvinna. Det blev alldeles för sent hem men det var det värt.

Idag tog jag en ny springrunda efter jobbat, samma som förut och jag har ringt kund och bokat klass. Jag har varit sååå duktig!