Det blir inte...

...mycket skrivet i dessa dagar. Det är alltför mycket att göra. Därtill är jag för dålig på att planera och prioritera tiden. Då finns ingen tid kvar till bloggen. Har jag dessutom ingenting att berätta så tycker jag det är meningslöst att fylla den med intetsängande fraser. Jag har dock nu beslutat mig för att låta er följa med i en händelse som utspelar sig som följetong. Historien utspelar sig i nutid i Sverige och jag har namngett den till...

"Pappan och Pojken, kapitel 1
Det var en gång en Pappa och en Pojke. Pojken var mitt i tonåren och pappan hade några år kvar till 50. Allt var frid och fröjd. Eller var det verkligen det? Pojken började en dag att reagera på Pappans sätt att tilltala honom och sättet att tala om honom inför andra vuxna. Pojken påtalade sitt ogillande med en tonårings onyanserade ordval. Pappan blev arg och Pojken blev ändå argare. Till slut fann pojken ingen annan råd än gå hemmifrån. Han tog sin tillflyckt till Mamman som för tillfället befann sig på annan ort och skulle så förbli i nästan en vecka till. Pappan ringde i ren ilska till Mamman och talade om att Pojken hädanefter skulle få bo på heltid hos henne samt att hon fick lov att komma hem genast. Detta var inte genomförbart. I vild förtvivlan larmade Mamman pojkens Mormor som hon visste hade en bra kontakt med pojken. Mormor skulle nog kunna prata med honom och höra efter vad som hade hänt. Mormor i sin tur larmade Pojkens Storasyster som råkade befinna sig i närheten. Storasystern åkte genast hem till Mamman där pojken befann sig där hon även försökte medla mellan Pappan och Pojken dock utan resultat.

Två dagar därefter ringde Mamman upp pappan för att höra om han tagit sitt förnuft till fånga. Det hade han inte utan meddelade att han hade kört hem Pojkens saker till Mammans hus. Mamman meddelade att Pappan hade de resterande dagarna till hon kom hem på sig att reda ut konflikten. Om den inte var löst när hon kom hem skulle hon "slå på stora trumman" (läs ringa socialtjänsten). Mamman passade även på att påminna om en tidigare konflikt där en Mindre Storasyster till Pojken råkat ut för ungefär samma sak där även hon åkte ut från Pappans hem och att mamman inte tänkte acceptera att det hände igen.

Mamman försökte hålla kontakten med de hemmavarande så gott det gick under de dagar som var kvar på resan. När hon kom hem möttes hon i hallen av de saker Pappan hade lämnat av. Hon undrade hur han hade tagit sig in? Pojkens Lillebrors nycklar? På kvällen kom så även Pojken hem och blev överlycklig över att Mamman äntligen var hemma. Pojken berättade sin historia om vad som hade hänt och Mamman blev arg och ledsen över att Pappan kunde bete sig så.

Tiden gick och till slut när ingenting hände som kunde föra konflikten närmare en lösning ringde Mamman Familjecentrum där hon fick prata med Kuratorn som ordnade en tid så de skulle kunna träffas alla tre. Mamman ringde pappan och meddelade tiden och fick ett fräsande svar tillbaka att han inte tänkte gå dit om det inte var en kvällstid. Mamman ringde upp Kuratorn igen där ingen svarade. Där står familjen nu. Fortsättning följer."

Jag har jobbat lite med Mary Kay idag. Jag borde ha gjort mer med tanke på de mål jag har för den karriären. Det gäller att se om sitt hus. Min uppdragsgivare har precis meddelat att personalstyrkan ska minska med 240 st. Nya frivillighetspaket ska delas ut bland icke-chefer. Jag som är inhyrd omfattas inte av de paketen fast jag skulle inte tacka nej om jag fick ett. Därtill har Proffice lagt nya varsel. 10 st till ska bort med placeringsort Södertälje. Förra gången klarade jag mig. Gör jag det den här gången med?

Hur som helst så har jag sett ett hus jag gärna skulle vilja ha. Just det här huset hinner nog bli sålt innan jag får råd att köpa det men det finns väl andra om inte likadana så i alla fall i samma stil.