Det verkar ha...

...lugnat ner sig med låneansökningarna nu. Jag har inte fått en enda beviljad låneansökan som jag själv inte ansökt om denna vecka. Det kanske är över nu, med betoning på kanske. Det enda som väl skulle kunna återstå är väl om någon obetänksam handlare har beviljat kredit och jag får påminnelser om betalningar som jag inte gjort mig skyldig till. Det återstår att se.


Jag är mol alena i huset. Äldste sonen är på sk bildningsresa i Turkiet. Ja, det stod så i foldern där erbjudandet om resan fanns. Det var billigt och han och fyra andra grabbar nappade. Nu åker de omkring i buss i Turkiet och tittar på sevärdheter. Jag hoppas de har trevligt.


I och med att jag är alldeles ensam så styr jag min tid själv och kan verkligen göra vad jag vill. Jag vet att jag kommer ha svårt att laga ordentlig mat. Jag vet att det är lätt att bli sittande vid tv:n eller datorn och att jag inte får någonting gjort. Det blir ett slags vakuum i mitt liv när jag helt plötsligt inte har någon familjemedlem hemma. Livet blir inte på riktigt hel enkelt.


Igår hade jag och Martin, som i vanlig ordning varit här över helgen, planerat att gå på Vårsalongen och efter det ta en lagom långsam promenad från Djurgården till Gamla Stan där vi hade bokat bord på Stortorgskällaren till kl 17. Nu blev det inte riktigt så. Vi blev försenade så vi struntade i Vårsalongen och steg av på Stockholm Södra och tog en promenad i långsam takt mot Gamla Stan från andra hållet istället. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll. Vi kom till Stortorgskällaren och det visade sig vara ett smart drag att boka bord så tidigt. Vi kunde äta i lugn och ro och så gott som i fred. Underbar mat! När vi sedan gick så var det full rusch. Folk fick till och med vända i dörren för det var fullbokat. Sedan gick vi i sakta mak till Södra stationen igen och tog tåget hem. Varför slog vi på så stort då? Jo, vi firade våra första sju år som förlovade. Det har varit fina år och vi har upplevt så mycket. Må de nästkommande sju åren bli lika fina och innehållsrika!

Stulna personuppgifter :-(

Jag fick ett brev från ett kreditgivningsbolag. Eftersom jag inte ansökt om något lån betraktade jag det som ett reklamutskick där man erbjuder sig att låna mig pengar till hög ränta och tänkte därför slänga brevet i pappersinsamlingen oöppnat. Tur som var så sprättade jag kuvertet och där låg till min förvåning en beviljad låneansökan på 6000 kr. Mitt namn, mitt personnummer, min adress men en e-postadress och ett telefonnummer som inte var mitt samt ett kontonummer i en bank som inte heller var min. Klockan var för mycket för att jag skulle kunna ringa företaget så jag skrev ett mail istället för att få reda på vad som hände och tala om att jag inte ville låna några pengar av dem. Dagen efter ringde jag och bolaget hade redan pga mitt mail hunnit registrera ärendet som ett misstänkt bedrägeri. Man uppmanade mig att polisanmäla händelsen och bad mig även hålla koll på posten eftersom sådana här personer ofta ansöker på flera olika ställen samtidigt. Då började jag gå igenom vad som kommit till mig de senaste dagarna inte bara brevledes utan även som e-post och sms. Jag ringde polisen som tog min anmälan. När jag kom hem från jobbet låg ytterligare en beviljad låneansökan i brevlådan. Jag har störredelen av den gångna arbetsveckan ägnat timmar åt att ringa kreditgivningsbolag, bolag som ger information som kreditupplysning, bolad som ger sms-lån och sådana som gör det möjligt för folk att handla både i butiker och på nätet för pengar de inte har. På samtliga ställen har jag blivit mycket vänligt bemött och de har spärrat mina personuppgifter. Någon har alltså använt sig av mina personuppgifter för att försöka låna pengar eller handla varor både i butiker och på nätet. Jag känner mig kränkt, ledsen, arg. Jag lekte med tanken på vad som skulle kunna hända om jag skulle råka stå bakom denna någon i en kassakö. Jag är emot våld men jag kom fram till att det nog var bäst att någon annan person kom emellan mig och denna någon. Förmodligen skulle jag vara så rasande att jag nog inte vill tänka på följderna.


Detta har upptagit mycket mental kraft trots att jag verkligen försökt att inte låta mig uppslukas. Det är bara att be en bön om att den här personen nu har använt mina uppgifter klart och jag tycker faktiskt att det finns så pass mycket uppgifter hos polisen att de inte ska vara så himla svårt att spåra för dem. Sedan återstår bara att skicka kopia på anmälan till alla ställen som gett kreditupplysning om mig så dessa tas bort. Det är inte bra att ha en massa förfrågningar på sig. Usch så det här har ställt till mitt liv!


För att nämna något positivt så gläds jag åt att tre av fyra orkidéer här hemma blommar, bara sådär.