Dödsstädning, del ?

Jag började ju så bra i våras med att röja och rensa. Av någon anledning kom jag av mig men nu har jag börjat igen. Den här gången var det köksbänken som behövde lite med fri arbetsyta. Jag har haft alla mina kokböcker (ganska många) i nära anslutning till spisen. Så tänkte jag: Allvarligt Mona, hur ofta använder du dem i matlagningen? Inte så ofta, blev svaret. Jag använder dem mest till att titta i och få inspiration av. Vid spisen blir det förstörda av stekoset så jag ville ha in dem i ett närliggande skåp. För att få plats med dem där fick jag rensa ut ur skåpet sådan jag inte ska ha där. Det gjorde jag och nu har jag jättemycket bänkyta. Det ser genast mindre rörigt ut i köket tycker jag. Det var gårdagens projekt. Idag har jag handlat för hela veckan och dessutom gjort senap. Det har jag aldrig gjort förr. Min vana trogen gick jag förbi skåpet där kokböckerna står och fick backa. Flera gånger har jag varit på väg att leta efter något i en kokbok och gått förbi skåpet. Mina kokböcker har alltid stått där på bänken. Det sitter i ryggmärgen att de ska stå där. Å tänkt så enkelt det är när något blivit till en vana. Det går av bara farten. Jag tänkte att Mary Kay skulle bli till min vana. "6 most important things" är den pågående utmaningen just nu. Det går ut på att man skriver ner 6 st viktiga aktiviteter som ska göras dagen efter och sedan utföra och inte ge sig förrän den är helt avbockad. Det har gått sådär om jag ska vara ärlig men jag kämpar på. Idag klarade jag den med råge. Att göra senap var min belöning till mig själv. Den står och gottar till sig i kylskåpet nu.

Jag kunde inte...

...motstå den längre. Den senaste veckan har Per Morbergs bok Morberg firar jul funnits i hyllan på ICA och idag handlade jag den som en present till mig själv. Jag hade tänkt önska mig den i julklapp men då är det ju försent att använda den den här julen. Så det fick bli såhär istället. En annan sak jag inte kunde motstå var Madeleines personliga förfrågan om jag inte skulle vara med på Christinas utmaning som jag skrev om i förra inlägget. Sådana chanser växer inte på träd. Jag har mina stöttepelare att luta mig emot inom Mary Kay. Ingen kan säga något annat. En ytterligare sak jag tagit beslut om var den sk Ledarskolan som börjar i januari. Ansökningstiden gick ut i fredags så det var dags att bestämma sig. Allt var klart och förberett, alla uppgifter ifyllda, alla meningar formulerade. Det var bara att trycka på "skicka-knappen" kvar. Jag vill inte göra saker jag inte i alla fall tror mig gå i land med och jag vill inte bestämma mig för något jag inte riktigt tror på att jag ska kunna genomföra. Nu har jag beslutat mig för en hel del den senaste veckan. Det känns som att den närmaste tiden blir hektisk. När ska jag få tid till att handla julklappar?