Det var länge...

...sedan jag skrev nu. Jag har inte kännt något behov av att varken läsa andras bloggar eller skriva i min egen. Nu flög plötsligt lusten över mig. Å vad möts jag av då? En ny inloggningsida så jag höll på tro att jag skrivit i fel inloggningsuppgifter.

Min avfuktare, som jag förstå att alla(?) längtar efter att höra om och som står i tvättstugan, fungerar fantastiskt bra. Luften i källaren känns fräsch och tvätten torkar förvånansvärt snabbt. Vad mer har hänt sedan sist? Ja, det är just det att jag inte har funnit något att skriva om. Nu för tiden är många så noga med att uppdatera omgivningen med precis allt de gör. Vissa facebookare skriver om ALLT! Men vänner, handen på hjärtat, vem är intresserad av att läsa om jag äter ett äpple eller hänger min tvätt? Jag har med andra ord inte riktigt följt med i den vågen. Visst, min blogg heter "Livets små skeenden" och är tänkt till att just skildra vardagsliv med jobb, matlagning, städning mm mm som hör vardagen till men inte för att alla ska veta vad jag gör utan för att försöka hitta guldkornen och glädjen i vardagen. Vardag är det vi har mest av. Fyrverkerierna klarar vi av ändå. I torsdags var jag hemma hos Lotta och åt middag. Det var "Linas matkasse" som bestämde vad vi skulle äta. Vi lagade sjömansgryta som var en variant av sjömansbiff. Det var väldigt enkelt och otroligt gott och framför allt nytt. Är det något jag är väldigt less på just nu så är det att laga samma samma samma mat till middag. Man loopar det man vet går åt och som man kan utantill tills det blir tråkigt. Jag vill ha lite liv och passion i min matlagning igen. Idag har jag kikat på nätet på "Linas ..." och lagat currypanerad sejfilé med potatis och fantastiskt god sås till. Nytt och roligt! Å alla åt! Bara DET är ju ett stort plus. Jag ska nog fundera över det här alternativet med att låta Lina bestämma vad jag ska servera. Det kan resultera i en riktigt rolig matlagningsvår.