Den senaste tiden...

...har jag gjort mig av med en massa saker. Skapat plats i mitt liv och min tillvaro. Mikael har flyttat. Det kändes som att han plockade med sig en massa saker jag bara väntat på att få göra mig av med. Han var nöjd, jag är ännu mer nöjd. Mitt under utflytten när jag fick frågan om han fick ta med sig än det ena, än det andra och jag tvekade var jag tvungen att ta mig själv i örat för att inte vara för ego. Man kan inte behålla en massa saker bara sådär, av födsel och ohejdad vana, för att man är van att ha dem omkring sig. För att kunna skapa livsrum måste man rensa ut.


Det är sommar, fast det märks bara lite. Ingen direkt värmebölja värmer våra vinterfrusna kroppar. Man får klä sig efter väder. Igår var jag och Martin på Fotografiska muséet och såg fantastiska bilder. Jag önskar jag kunde ta sådana själv. Nu har jag i alla fall skaffat mig förutsättningarna i form av en bra kamera men det är precis som att jag inte vågar använda den. Är jag rädd för att lyckas eller misslyckas...? Ändå vet jag att hela livet på senare tid har uppmanat mig att "göra medan jag kan". Livet rinner iväg från så många runt omkring. Fast egentligen vet vi ju inte någon av oss hur lång vår utmätta tid är här på jorden. Vi bara förutsätter att den ska vara länge.


På tisdag kommer semesterkatten på besök några veckor. Det ska bli skönt att inte vara ensam i huset.