Nu står Leif...

Mannerströms korvgryta och puttrar på spisen. Jaja, det är min gryta men Mannerström har komponerat receptet. Allt annat jag gjort från hans kokbok "Husmanskost" har varit gott så det hoppas jag även detta är. Hittills i år har jag köpt 3 st kokböcker. Mannerströms är det jag använt. Nu köper jag ju inte kokböcker bara för att laga mat utan mycket bara för att titta, läsa och få inspiration.

Jag har varit på teater sedan sist. Förra fredagen tog jag och Martin tåget in till Stockholm direkt efter mitt jobb. Vi åt på en trevlig liten kvarterskrog på söder. därefter promenerade vi till Blekingegatan till Teater Alma. Martin dotter Micaela spelade en av rollerna så det var extra kul. Kul och kul, det var kul att få se Micaela spela men det var ett ganska tungt drama på scen. Nästa helg spelar de sista föreställningen. Gå och titta!

Nästa fredag har vi planer på att gå på improvisationsteater. Jag hoppas vi kommer iväg.

Nu tappade jag...

...bloggandet fullständigt. Det är en månad sedan senaste uppdateringen. Jag vet inte om det är någon överhuvudtaget som bryr sig om att jag skriver. Det står i statistiken att min blogg visas flera gånger varje dag. Samtidigt så visar markeringarna på världskartan att det är ryska läsare. De förstår väl inte ens bokstäverna? Nåja, jag deppar inte. Det är mest för min egen skull jag gör det här. Dagbok har jag skrivit periodvis så länge jag kunnat skriva. Det tänker jag fortsätta med men just nu är det i elektronisk form och därför även lite mer offentligt innehåll.

Så, den senaste månaden har jag först ägnat mig åt att vara sjuk. Å sedan har jag ägnat mig åt tillfrisknande. Jag var hemma en vecka från jobbet. Det var länge sedan jag var så sjuk så jag var hemma överhuvudtaget. Med facit i hand så borde jag ha varit hemma veckan därpå med. Det hade kostat mig ett läkarbesök men det hade det varit värt. Men jag är väl inte den smartaste av alla när jag själv är sjuk.

Varför är det så lätt att vara klok när det gäller andra? När det händer mig själv något blir det helt kaos i huvudet. Ta bara situationen när Martin hade fått sin stroke och jag fick meddelandet. Naturligtvis skulle jag ha packat i hop på jobbet och gått hem. På jobbet gjorde jag nämligen ingen nytta. Jag skulle ha rusat hem och kastat ner lite kläder i en väska och tagit tåget till Falun på en gång. Istället stannade jag kvar och bara var i vägen för att nästa morgon bege mig iväg dit. Ska jag aldrig lära mig?