söndag 9 augusti 2009

Ljuvligt är att...

...få komma hem till den egna sängen istället för luftmadrass och sovsäck, den egna duschen stället för modulduschen som för det mesta bara erbjöd kallvatten, den egna toaletten istället för bajamajor eller en vattentoalett med ständig kö, laga mat på den egna spisen istället för gasolkök... Jag har varit på semester. Det har varit underbart kul, trevligt och intressant för att inte tala om fantastiskt. Trots allt kul jag upplever när jag är borta känns det väldigt skönt att vara hemma igen. "Borta bäst men hemma bra" berättade Ulla om att hennes Hillevi hade sagt någon gång och jag är benägen att hålla med. Det är jättekul att åka bort och uppleva nya saker, jag trivs verkligen med det. Däremellan vill jag dock komma hem och landa i trygga verkligheten där allting är som vanligt. Mitt hem är min borg! Är jag kräfta eller är jag kräfta?

Hur som helst, den 22 juli åkte fästmannen och jag iväg med Miss Charleston till Nynäshamn för vidaretransport till Polen. Vi anlände Gdansk dagen därpå och fortsatte mot vårt mål Most i Tjeckien där världsmötet för 2CV-bilar skulle äga rum. Första natten var vi agroturister vilket betyder att man hyr rum av en bonde. Vår bonde var spannmålsbonde. Jag fick se storkar för första gången i mitt liv i verkligheten. Jag som var beredd på camping redan första natten blev glatt överraskad när vi till och med hade eget badrum.

Det tar sin tid att åka med en gammal bil som bara har 28 hk. Å andra sidan hinner man titta på mycket under tiden. Två dagar senare efter ytterligare en hotellnatt kom vi fram till Jelenia Gora där fästmannen har kusiner och en faster. Vi blev varmt mottagna och bjöds på sightseeing dagen efter.

Efter vårt stopp på resan fortsatte vi mot målet Most och kom fram framemot eftermiddagen. Där var redan mängder med bilar. Våra vänner som hade åkt i förväg hade reserverat en plats bredvid dem åt oss att ställa tältet på. Där bodde vi i 6 nätter. Där fanns ALLT i 2CV-väg!!! Ca 3200 bilar från 36 länder. Jag har sett allt från otroligt välvårdade och blänkande bilar till bilar med betydligt mer patinerad lack, olika modeller mer eller mindre fantasifullt utformade. Den absolut mest finurliga var nog den som finnen hade gjort en bastu av! Förutom att beundra och glädjas över dessa bilägaren kärlek till sina bilar så har väl fästmannens och mina intressen skiljts sig åt en del. Han har liksom så många andra även intresserat sig för vad som finns under huven. Det har jag struntat blankt i. Däremot har jag roat mig med att studera det psykologiska fenomenet av hur en öppen motorhuv kan vara en sådan magnet. Såg man en skock karlar stå och trängas så kunde man vara säker på att det fanns en öppen motorhuvbakom trängseln. Definitivt var det så att botemedlet mot ensamhet på detta läger stavades "öppen motorhuv". Jag lekte med tanken om hur lång tid det skulle ta, om jag och mina två kvinnliga medresenärer skulle ställa oss och klia oss i huvudet vid en öppen motorhuv, innan vi skulle bli nersprungna av välvilliga karlar...? Jag testade aldrig.

Organisationen på mötet var utomordentligt väl. Å jag förstår att det inte fanns varmvatten i duscharna. Om alla kranar spolar samtidigt så räcker det helt enkelt inte på en provisoriskt uppbyggd lägerplats. Det fanns gott om bajamajor men även vanliga vattentoaletter. Allt hölls i god ordning. Det var snyggt och städat jämt. Det luktade inte ens illa på bajamajorna.

Efter 6 dagars campande var det dags att riva läger. Det hade varit roliga dagar men jag längtade efter en riktig säng och en dusch med varmvatten. Vi beslöt att åka upp över Tyskland och hamnade första kvällen på en riktig "öststatscamping". Redan klockan 19 hade de stängt för kvällen. Vi fick fortfarande campa men vi kunde inte köpa duschnycklar. Som tur var fanns en badsjö i anslutning till campingen som vi kunde svalka oss i. Dagen efter åkte vi tillbaka till Polen och hamnade ändå uppe vid östersjökusten. Sedan blev det två dagar i Gdansk innan vi åkte till Sverige igen. Om två år går världsmötet av stapeln i Frankrike. Vi längtar redan! Borta bäst men hemma bra, var det visst någon som sa.